Det kan inte hjälpas, jag får små lyckoknottror på huden varje år jag ser Prideparaden. Närmare 350 000 människor kantade innerstaden i år. Det är en mäktig syn. Allt ifrån små östermalmskärringar med stora ögon till barnfamiljer och människor med samma längtan i bröstet att få komma ut som dem som faktiskt tagit steget och vågar visa att de är stolta.
Politiker vill också synas i paraden så klart, det är ju valår och homosexuella får rösta.

Bakom mig på Strandvägen stod en man som tyckte att transvestiter var lurendrejeri. Kanske inte den mest genomtänkta kommentaren under gårdagen.

Någon som däremot sprutar ur sig sköna ord är Caroline af Ugglas. Jag har sagt det förr, men jag kan säg det igen. När jag blir riktigt stor ska jag ha samma attityd till livet som Caroline af Ugglas. Det måste ju vara en av de skönaste människor som går i ett par platåmackor. Igår fick jag mig en dos Caroline och då kommer liksom livet krypande tillbaka till mig igen.
Hon berättade att hon hade andats in ett tuggummi. Det låg fortfarande kvar i lungan och spred väldoft till hennes andedräkt. En gång hade hon andats in en pärla också, men den kom ut efter 45 minuter, genom näsan.

Och solen sken och alla var glada!
Tack för i år Stockholm Pride!