Den här sortens små aluminiumskyltar har jag sett på flera ställen runt om på söder. De sitter fästa på lyktstolpar och först trodde jag det var någon form av levande rollspel eller lajvtillbehör. Något som skulle få dem att utföra nästa drag i sin fingerade verklighet.

"Parallell plats" heter detta digitala street art-projekt och har som syfte att ifrågasätta om tillvaron är en statisk grå plats. Sånt gillar jag! Konst som inte är självklar, där man som åskådare får arbeta lite för att förstå.

Idag var första morgonen som det var mörkt när jag steg upp klockan sex. För mig är det inte lätt att stiga upp klockan sex även om morgonljuset tittar in bakom gardinen och när mörkret ligger kompakt blir det i det nästan helt omöjligt. Lägger man därtill en vägg av regn så är lyckan i det närmaste obefintlig. 

Det är dessa mornar Mix Megapol är min enda räddning. Jag kryper mer eller mindre rakt upp i famnen på Gry Forssell och de andra i etern när arbetsdagen börjar. Mina lurar är proppen ut mot verkligheten, innanför dem finns mina morgonrutiner. Jag vågar inte ens tänka på hur det skulle kännas om jag glömmer mina lurar någon morgon. I min morgonbubbla bygger jag min studio, i min morgonbubbla kan jag hålla tröttheten i schack. Efter fem säsonger sitter alla moment i studiobygget i ryggraden och jag tänker nästan inte på vad jag gör när jag går där och pysslar. Plötsligt är jag bara klar. Då är det ganska lite som kan mäta sig med en kopp kaffe från min termos. Det är min stund på dagen, då jag kan sitta ner och bara ta det lugnt. Tystheten innan ljudridån blir helt kompakt.

Nu ska jag varva ner lite.

Godnatt!