Det har varit en väldigt händelserik helg och jag har helt enkelt varit lite för trött på kvällskvisten för att orka sätt mig ner och skriva några rader. Men nu sitter jag här igen och knattrar på tangenterna. 

Fredagens arbete ute i Tyresö avslutades med syskonfotografering, en personlig favorit, NOT. Jag ilade hem för att åter sätta mig i bilen och styra kosan mot Småland och en helg av fönstermålning, kräftfiske och födelsedagsfirande. 

Jag ska väl erkänna att det inte är helt optimalt att sätta sig i bilen och köra efter en dag på jobbet i kombination med dålig nattsömn. Den senaste tiden har jag slocknat på fem röda när jag kommit hem från jobbet, men fredagen gav ingen tid för detta. Nåväl jag kom fram helskinnad i alla fall, med hjälp av bra sällskap och en stor balja kaffe.

Det är alltid lika underbart att komma till sommarstugan. Där möts man av hög klar luft, fullständig tystnad och gräspollen. Jag kände av det sistnämnda i ögonen redan några timmar efter ankomst, men vad gör det. Det doftade från äppelträdet och sjön låg i det närmaste spegelblank, härligt! Kvällningen kom lite för fort och det var ingen större idé att kämpa emot tröttheten. 

Jag sover så fantastiskt bra i Hult! Det är rofyllt och lugnt, ingenting stör mig på natten, det behöver jag just nu. När morgonen slog upp ögonen, gjorde den det med solsken. Det var ju precis det jag hade beställt nu när sista fönsterfixet skulle till att ske. Men efter frukosten skulle vi först ta tillfället i akt att utnyttja sjön för lite kräftfiske. Det blir dock inga kräftor utan fisk och i år stod Hults hjälte Eilert för fiskskörden som skulle pryda kräftburarna. Kräftfisket är en tradition jag helst skulle hinna göra varje år, det är en så enorm glädje att få göra det som min morfar och jag gjort under hela min uppväxt. De senaste åren har jag verkligen försökt prioritera att hinna med denna rofyllda syssla.

Att måla fönster kanske också kan ses som en ganska rofylld syssla, jag tror många kan se det så. Men har man hållit på med det tre somrar i rad så blir tillslut måttet rågat. Jag ser inget rofyllt i målningen alls längre, jag känner mig bara stressad av att det ska bli klart innan Kung Bore lägger sitt vita skägg över tillvaron. Därför ägnar jag ingen mer tid åt att prata om dessa nedrans fönster.

Födelsedagen kom och jag bjöds på en riktigt härlig frukost! En sån där man aldrig har tid med en vanlig vardag. Det finns knappast något bättre än att få äta en lång god frukost! Det njuter jag verkligen av, speciellt om den toppas med en födelsedagssång och presenter. 

Efter frukosten vittjade vi kräftburarna igen. Kanske var det ödets ironi att vi allt som allt lyckades håva upp 37 stycken på min dag. Vi kokte dem och precis som förra året var det knivigt att få tag i krondill. Förra året åkte vi från affär till affär och hittade tillslut en kvast i en nästan tom hink på Ica. I år hade vi inte lika stor tur, så vi fick nöja oss med ett knippe vanlig dill och dillfrön för att ändå få till den där klassiska krondillsmaken. Det återstår att se hur vi lyckades med det, när vi får avnjuta dem.

Det blev en bra födelsedag med grillmiddag och klassisk tårtätning. Solen vräkte ner från en tidvis blå himmel, det kändes nästan lite som Brittsommar i luften och bättre än så tror jag inte att det kan bli. Tack till er som gjorde min dag minnesvärd!

Nu ska jag ta igen mig en stund.

Godnatt så småningom!