Vanligtvis är jag en av dem som går på loppis och tycker att det är riktigt kul. I helgen har jag fått vara med om att ordna loppis tillsammans med Fröken S som sålde ut sitt bohag inför sin flytt till NY. Det var en annorlunda upplevelse, rolig men också lite omtumlande. Det var mer eller mindre ett liv under en begränsad period som såldes ut där på Drakenbergsgatan. Det såldes allt ifrån platt-tvapparater till taklampor och gamla klassiska LP-skivor.

Annonseringen i närområdet verkade ha gjort susen och den första besökaren dök enligt utsago upp redan strax innan tio på förmiddagen. Sedan kom de i en strid ström under dagen fram till kvällningen. Trots att jag nu fått stå på andra sidan i loppissammanhang kan jag omöjligt säga vilken sorts människor som besöker en lägenhetsloppis. Det var allt ifrån barnfamiljen till östermalmstanten och förortssnubben. Alla med ett gemensamt, att de ville hitta det perfekta loppisfyndet till exakt rätt pris. Det finns ingenting som inte går att sälja, kan man konstatera. Det du inte behöver, söker kanske någon annan med ljus och lykta efter. Man samlar på sig massor genom åren, och för min del tycker jag att det är modigt att våga göra sig av med det mesta inför en flytt. Loppis var ett prima sätt att dessutom tjäna sig en hacka. Kanske vågar jag själv en dag, men jag vågar inte svära på det.

Godnatt och sov gott!