Vad är det som gör att jag är i det närmaste död när jag stiger upp på morgonen och att det fortsätter att vara så de ljusa timmarna av dygnet? När kvällningen kommer blir jag pigg och lever upp, vilket resulterar i att jag stannar uppe alldeles för länge och vaknar på morgonen mer död än levande. En ond spiral som håller på att ta knäcken på mig. Jag vet inte hur jag ska kunna bryta mönstret, för även om jag sovit alldeles för lite och vandrar i dvala under dagen så blir jag pigg som en mört så fort det är dags att gå och lägga sig. Väldigt enerverande.

Idag gjorde jag för första gången ett bra val i trafiken. Jag hörde på radion när jag lämnade Södertälje att de varnade för köer i norrgående riktning in mot stan. Köerna skulle enligt utsago börja redan vid Kungens Kurva och jag hade för en gång skull en plan för att undvika dem. Att ha en plan och att lyckas genomföra den är emellertid två helt skilda saker. Stockholmstrafiken är hård mot de hårda, men idag var jag hårdare och lyckades nästla mig igenom nästan obemärkt hela vägen hem. Jag förvandlade en omväg till en genväg. Det är inte varje dag det händer i Stockholms köhelvete kan jag försäkra.

Godnatt och sov gott!