Idag fick jag tillfälle att önska Kungen god morgon. Ekerö stod på tapeten och det var en vacker morgon, dimman låg tät över fälten. Jag är svag för dimma, trist bara att det är ett vanligt inslag på morgonkvisten. Helst väldigt tidig morgonkvist, därför får jag inte tillfälle att beskåda morgondimman så ofta. Tidig morgonkvist är i det närmaste min sämsta gren, men ibland har man inget val. Klockan var ställd på 5.25 och ni hör ju själva hur vidrigt det låter. Jag skulle offra nästan vad som helst för att få sova lite till vid den tiden. Det är mörkt och kulet, hjärtat rusar, jag fryser och kämpar för min överlevnad. Men ibland har man inget val, idag var en sådan dag. Inte ens TV4 Nyhetsmorgon hade börjat när jag skulle dricka mitt morgonkaffe. Så jag fick hålla till godo med Landet Runt, bara en sån sak.

Det finns en magisk tidsgräns för köerna i Stockholmstrafiken. Den magiska gränsen går vid 06.00 eller strax efter. Före detta klockslag kan man köra igenom Stockholms stadskärna tämligen obehindrat, utan att varken hamna i köer eller brottas med vansinnestrafikanter. Börjar klockan däremot att närma sig 06.30 är det som att befinna sig i köhelvetet på jorden. Det var denna ekvation jag missade i morse. Jag tänkte in köerna i min tidsplan trots att jag gav mig av hemifrån strax efter sex.  Därför hamnade jag på plats utanför dagens arbetsdestination redan 20 minuter innan förste man hade satt nyckeln i dörren. Onödigt! Jag fick helt enkelt spela lite Wordfeud i min ensamhet. Hur bra ord man nu kan lägga på en parkeringsplats före klockan sju ute på Ekerö.

Godnatt!