Jag har fyllt år, om det nu har undgått någon.
Jag passade på att slå två flugor i en smäll och ta mig till sommarstugan och fiska kräftor samtidigt som jag identifierade mig med en trea och en sexa.
Jag ska erkänna att jag varit rätt dålig på att fira mina födelsedagar på senare år. Det har bara blivit så, utan att jag riktigt vet varför. Jag har liksom inte saknat kalas heller. Nöjt mig med grattis och hurrarop lite på avstånd.
Min 36:e födelsedag kom att bli raka motsatsen. Jag har känt mig oerhört uppvaktad och ompysslad. Hela helgen var ett smatterband av allt det där som känns lite extra: Kräftfiske, grillning som resulterade i god mat, paket, solsken och en riktigt god tårta till kaffet. Toppat med trevligt sällskap är jag osäker på om det kunnat bli så mycket bättre.
Mitt resesällskap har skött förberedelserna förvånansvärt smidigt. Jag har varken känt av hyschpysch eller hemlisar och när jag kom med min väska till bilen fick jag veta att skuffen var fylld av mat. Jo man tackar, jag skulle verkligen få unna mig.
När mitt födelsedagspaket sedan dök upp vid frukostbordet på födelsedagen insåg jag att det var detta som fyllt upp bagaget till bredden. Kanske var det lite naivt av mig att tro att maten fyllde hela bagaget, men vem hade kunnat ana att jag skulle få ett paket stort som en diskbänk.
Jag tror inte det spelar någon roll hur länge jag hade fått på mig att gissa, jag hade ändå aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle få en gitarr. En riktigt jävla fin aukustisk gitarr som viskade; spela på mig för allt vad du är värd!
Det är ju fantastiskt! Redan under kvällskvisten fick jag lära mig ett par ackord och fick höra att gitarren klädde mig där i knät. Nu är det bara att öva, sanna mina ord. Lika målmedvetet som min motion avverkats en timma om dagen ska övandet ta form.
Nu är jag hemkommen från smålandsskogarna med ett ödmjukt sinne, en gitarr , en knaffel och en präktig förkylning i bagaget. Det har varit en hemma-från-jobbet-dag med te och näsdukar. Ibland sneglar jag på gitarren och tänker att jag ska ge den vad den tål, bara snoret slutar rinna.
Tack för en ypperlig helg!
Den gick rakt in i hjärtat.
Nu ska jag snyta mig och sova.
Natti natti!
Jag passade på att slå två flugor i en smäll och ta mig till sommarstugan och fiska kräftor samtidigt som jag identifierade mig med en trea och en sexa.
Jag ska erkänna att jag varit rätt dålig på att fira mina födelsedagar på senare år. Det har bara blivit så, utan att jag riktigt vet varför. Jag har liksom inte saknat kalas heller. Nöjt mig med grattis och hurrarop lite på avstånd.
Min 36:e födelsedag kom att bli raka motsatsen. Jag har känt mig oerhört uppvaktad och ompysslad. Hela helgen var ett smatterband av allt det där som känns lite extra: Kräftfiske, grillning som resulterade i god mat, paket, solsken och en riktigt god tårta till kaffet. Toppat med trevligt sällskap är jag osäker på om det kunnat bli så mycket bättre.
Mitt resesällskap har skött förberedelserna förvånansvärt smidigt. Jag har varken känt av hyschpysch eller hemlisar och när jag kom med min väska till bilen fick jag veta att skuffen var fylld av mat. Jo man tackar, jag skulle verkligen få unna mig.
När mitt födelsedagspaket sedan dök upp vid frukostbordet på födelsedagen insåg jag att det var detta som fyllt upp bagaget till bredden. Kanske var det lite naivt av mig att tro att maten fyllde hela bagaget, men vem hade kunnat ana att jag skulle få ett paket stort som en diskbänk.
Jag tror inte det spelar någon roll hur länge jag hade fått på mig att gissa, jag hade ändå aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle få en gitarr. En riktigt jävla fin aukustisk gitarr som viskade; spela på mig för allt vad du är värd!
Det är ju fantastiskt! Redan under kvällskvisten fick jag lära mig ett par ackord och fick höra att gitarren klädde mig där i knät. Nu är det bara att öva, sanna mina ord. Lika målmedvetet som min motion avverkats en timma om dagen ska övandet ta form.
Nu är jag hemkommen från smålandsskogarna med ett ödmjukt sinne, en gitarr , en knaffel och en präktig förkylning i bagaget. Det har varit en hemma-från-jobbet-dag med te och näsdukar. Ibland sneglar jag på gitarren och tänker att jag ska ge den vad den tål, bara snoret slutar rinna.
Tack för en ypperlig helg!
Den gick rakt in i hjärtat.
Nu ska jag snyta mig och sova.
Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar