Jag vill börja med att säga:
Ge fan i Bettan! Ge fan i att sparka på henne så att backspegeln hänger, hon har inte gjort dig något! Du rör och du dör!! Och jag menar det.

Jag förstår egentligen inte varför jag bestämde mig för att åka till Kungens Kurva en söndag. Jag var inte ensam där, vart jag än befann mig. Trots detta och lång kö vid kassan lyckades jag ta mig igenom möbelvaruhuset med ett inte allt för långt kvitto i handen och en del matnyttigt i påsen.

Vad varmt det har varit idag. Det stod 20 grader på termometern i bilen. Sensommaren briljerar, skönt!

Ikväll var det dags igen, för den stora badmintonbataljen. Jag kände mig stark, och jag kände mig farlig. Det hjälpte ju inte ett skit visade det sig. Jag blev förnedrad fullständigt. Men! Det fanns ett men som faktiskt gjorde mig lite upprymd trots de sura förlustsiffrorna. Jag blev inte tillnärmelsevis lika trött idag som sist. Röd i ansiktet, javisst, men inte trött. Det måste ju betyda att mina timmar i löparskorna faktiskt gjort sitt till?
Det gjorde mig lite glad, så pass glad att jag lagade ett gäng fetaostbiffar. Behöver jag säga att de blev goda?

Nu sitter jag här i soffan mätt och glad. Jag tillhör ju dem som aldrig sett filmen Mama Mia, så den skvalar på här medan jag skriver lite. Ska jag vara ärlig så förstår jag inte varför den blev en sådan kassasuccé som den blev. Visst, den innehåller ju all den fantastiska musik som Björn och Benny värpt fram under åren. Men håller det verkligen att göra en film på? Visserligen är jag en av dem som redan från början har väldigt svårt för musikalfilmer, men jag ville ändå ge den en chans. Men jag vet inte, det gick nog inte att övertyga mig trots att Meryl Streep är lika fin som vanligt.

Morgondagen bjuder på Södertälje och jag har höga förväntningar. Förra året stod det en bricka med kaffe, en frukostsmörgås och en frukt i mitt arbetsrum när jag anlände.
Kanske behöver jag inte brygga mitt eget kaffe imorgon. Jag tror jag ska chansa på det.

Godnatt!