Det planade ut och blev en soft dag efter en rätt hektisk morgon. Den plikttrogne lille gestalten i mig tycker inte om att komma för sent. Idag kom jag visserligen inte för sent men fick likväl på tok för lite tid att bygga studio. Jag brukar försöka dyka upp nittio minuter innan fotostart för att slippa svettas. Då hinner man i lugn och ro med en kopp kaffe från egen termos, lyssna på morgonradio och förbereda sig mentalt för dagen. Idag sprängde jag trettiominutersvallen och var svettig redan innan jag parkerat klart bilen.

Jag vet inte hur jag bad mig åt, men jag hann klart så att första klassen kunde ta sin bild på utsatt tid. Jag stod visserligen med håret klistrat mot pannan och andan i halsen, men jag hann i tid. Man tackar. 

Efter avslutat värv firade jag kanelbullens dag genom att äta en äppelmuffins på Muffinsfabriken. Det gäller att ta vara på varje tillfälle att fira. Denna tisdagseftermiddag erbjöd också en äkta Cowboy. Han var så påtagligt mycket Cowboy att jag nästan kunde höra hästhovarna och rasslet från vassa sporrar. Det gladde mig mycket.

Med detta tackar jag för mig och säger godnatt!