Med halsen full av förkylning vaknade jag idag. Av någon anledning sätter sig alltid dessa obehagliga bakterier på mina stämband, så det var en ganska hes donna som mötte dagen idag.

Klockan åtta skulle gamla Bettan åter få sig en finputsning. Det har skallrat obehagligt mycket i underredet den senaste tiden och häromdagen gjorde jag slag i saken och åkte förbi min bilverkstad, det visade sig vara tur. Katalysatorn hängde lite löst och hon hade börjat läcka olja. Jag ska ärligt säga att tanken slog mig hur mycket mer pengar jag ska lägga på Röda Blixten från Hammarbyhöjden. Jag vågar knappt tänka det, men lilla fina Bettan håller på att tappa greppet. Men jag nämner det aldrig så att hon hör.

På eftermiddagen förvandlades jag åter till Tant Isabelle. Lilla vackra Siri-Lo skulle komma och hälsa på när mamma gick viktiga ärenden. Vi lunchade och läste "Äntligen Bajs". Vi närstuderade Ugglor och hade det allmänt trivsamt i några timmar. Siri-Lo underhöll även med gitarrspel och såg fantastiskt nöjd ut när de små fingrarna knäppte på strängarna. Det är så enkelt att hålla Siri-Lo sällskap. Aldrig några sura miner, aldrig något gnäll. Hennes ögon skiner som solsken och det smittar som en farsot, hon gör mig genuint lycklig!

Nu ska jag försöka sova mig frisk, ja i alla fall friskare om det går.

Godnatt!