Nu är det på tiden att jag fyller upp en sida med text igen. Om sanningen ska fram har jag inte känt mig helt kurant och försökt med konststycket att ta det lite lugnt i helgen. Därför har det också blivit dåligt med inlägg, om det nu är någon som undrar.

Det ni ser här ovan är Shellmacken i Hammarbyhöjden. Den som alltid låg lite lägre i pris än alla andra tappar och nu har den gått i graven. Det var med stor sorg i hjärtat jag bevittnade denna gravsättning i slutet av förra veckan. Nu blir det till att styra kosan mot Bagis om man vill tanka billigt och det vill man.

En av de negativa sakerna med att vara krasslig är att jag inte kunnat träna så som jag har velat. Jag tror inte på något vis att min kropp förfaller på två veckor, men det känns sannerligen så. Två veckors latsida, efter ett år av träning med tre till fyra pass i veckan sätter sig snarare i det mentala. När man som jag äntligen kommit in i träningsbeteendet får man något slags behov av att träna. Där varje träningspass får endorfinet att fullkomligt bubbla i kroppen. Det är svårt att vara utan det när man blivit van att få påfyllning varannan dag. Jag ska hålla upp ett par dagar till eller åtminstone tills hostan lagt sig och luftrören inte piper, men inte en dag längre.

Nåväl, jag har inte varit helt stillasittande det ska erkännas, men pulsen har inte gått upp nämnvärt. Jag passade på att ta en promenad i det vackra vädret som lördagen erbjöd. I sällskap av fröken V smet jag in på Texas Longhorn i Hornstull och åt ett rejält skorvmål. Jag beställde min vana trogen BBQ Ribs med bakad potatis, det godaste i stada. Det var så mycket mat att jag faktiskt inte känt mig speciellt hungrig sedan dess. Jag mer eller mindre rullade därifrån.

Sommartiden har ju upphört också och det är alltid lika bitterljuvt. Att tjäna en timma sömn är för mig som att vinna högsta vinsten i sömnlotteriet! Att det är lite ljusare på morgonen några dagar till är också välkommet! Det är väl egentligen bara kvällsmörkret som är nageln i ögat. Det här med bytet till normaltid, eller vintertid som amatörer kallar det, gör oss alla rysligt påminda om den stundande Tyskvintern. Jag tror ingen egentligen med handen på hjärtat vill bli påmind om den.

Söndagen i övrigt erbjöd ett riktigt skokartongsväder och det blev därför en heldag raklång i soffan.

Nu ska jag strax göra entré i köket för att skapa en mumsig kålpudding. Det var länge sedan jag proppade magen full av denna klassiska husman så jag längtar lite efter att få sätta tänderna i det. 

Härmed avslutar jag dagens pladder. 

Godnatt så småningom.