Jag har aldrig hävdat att det är speciellt glamoröst att arbeta som fotograf. Men idag tror jag att vi naglade fast den oglamorösa känslan ganska exakt, kaffe i bebismugg.
Ska jag vara riktigt ärlig så spelar det liksom ingen roll i vilket kärl kaffet serveras, jag är bara glad att någon erbjuder mig en slurk. Det är skillnad på folk och fä och det är väldigt få som ens tänker på mig i kaffesammanhang när jag är på jobbet. På vissa ställen får man be med sin snällaste röst för smaka några droppar. Efter sex säsonger i skolvärlden är det ingen slump att jag vanligtvis har med mig egen termos.

Nu ska jag försöka vila mina stämband lite igen. Dagens tjattrande och tjatande om Pandan har gjort mig nästan stum. Imorgon är en annan dag!

Godnatt!