Jag vet att jag borde dansat ut julen för länge sedan. Men det är ju så mysigt att låta den dröja kvar lite. Min julstjärna får hänga kvar ett tag till och lysa upp de vintermörka dagarna. Som ni se har den lilla sockertoppsgranen jag köpte strax innan jul börjat vädra morgonluft och ana våren. Den har slagit massor av små ljusgröna skott och om våren inte dyker upp snart är jag rädd att den blir besviken. Det är så härligt att se saker växa, det gör gott för själen. Det påminner mig om att det bara är någon enstaka liten månad kvar tills det åter är dags att plantera chilifrön. Sedan får jag gulla hela våren med dem för att de ska ge avkastning för resten av året.

Jag är lite rädd för min brevbärare. Inte för att hon delade ut min post för sent under en lång period utan för att hon är så arg och vresig. Varje gång jag möter henne i trappan svär hon och förbannar det faktum att hon måste springa upp i de där trapporna. Innan jag visste om hennes lilla egenhet hälsade jag glatt och fick alltid en oförstående och tom blick som svar. Till en början tänkte jag bara att hon kanske hade en dålig och fortsatte att hälsa glatt. Tills jag fick ett snäsigt svar tillsammans med en svordomsramsa. Nu, när jag på nära håll upplevt hennes ilska i trapporna vågar jag inte längre hälsa. Trist. Undrar om jag kan göra något för att få se henne le?

Nu önskar jag godnatt!