Igår damp äntligen avin, som talade om att mitt nya körkort hade kommit, ner på min dörrmatta. Det var därför med en smula förväntan och glädje jag stegade in på Postens företagscenter vid Globen för att hämta ut det idag. Som ni vet kunde det ju inte bli värre än det jag hittills haft i nära nog tio år. Bilden jag skickade in till Transportstyrelsen den här gången var helt ok. Jag såg neutral ut, inte arg eller sur, bara neutral så som jag vill ha det. Mannen i kassan på Posten sprättade upp kuvertet och tittade en kort stund på körkortet och sedan på mig. Sedan sa han: Jaa, det är du. Jag fick åter kuvertet med dess innehåll och stegade ut mot bilen, där jag tog mig en titt på det rykande färska körkortet som nu skulle gälla som min id-handling till 2022.

Vad är det för fel på människorna som arbetar på Transportstyrelsens avdelning för körkortstillverkning?  I handlingarna som förklarar hur man ska bete sig med bilden som skickas in förklaras det tydligt att även om en färgbild skickas in så kommer körkortets bild att bli svartvit. Fine, det är helt ok. Men det sades ingenstans att bilden skulle förvanskas så till den grad att en nordisk kvinna med mellanblont hår skulle förvandlas till en svarthårig uppfönad Bobby Ewing. Kanske är det hopplöst att bli bra på körkortet, oavsett om det är ett bra original eller ej. Nu ska jag dras med den här identifikationshandlingen tills jag är nästan femtio år.

För att muntra upp mig åkte jag till Fröken M och lilla Sirsan. Där bjöds det på Kaffe med dopp och ett glatt humör som vanligt. Det var härligt att ses igen, jag hade verkligen saknat dem! Barbapapa vad med på ett hörn i alla möjliga former. Känns kul att man träffade rätt med Sirsans julklappar i år.

Därmed tackar jag för mig och önskar godnatt!