En Påsk har passerat och den har inneburit de klassiska tillbehören i matväg. Jag har som vanligt ätit tills magen stått i fyra hörn och Verkmästaren har antagligen slitit sitt hår i förbannelse. Till mitt försvar ska jag säga att det tagits frekventa promenader. Ett par mil har säkerligen avverkats med varierad fart och intensitet. Solen har gassat, javisst, men mössan har åter suttit på huvudet. Allt för att matcha det tunna snötäcke som placerats ut lagom till Påskaftons morgon.

Trots detta märks det att våren håller på att vakna till liv på riktigt nu. Längs med Årstaviken fanns årets första vitsippor. De gjorde verkligen inget väsen av sig där de stod i par bland murkna löv och gamla kvistar. Inte långt därifrån såg myrorna dagens ljus och översållade sin stack i ett myller av liv. Myror är vanligtvis ingenting jag ägnar mig åt att studera, men vårens första är speciella. 

Ett annat säkert vårtecken är butikernas grillhysteri. Det dukas fram ett oändligt antal grilldon i olika färger, storlekar och prisklasser. Det är allt ifrån den lilla grillhinken för picknicken till de enormt överdimensionerade grillarna som i det närmaste är större än själva verandan de så småningom ska ställas ut på. För att inte tala om gasolgrillarna som rymmer så mycket gasol att de skulle kunna spränga ett helt villaområde om olyckan var framme. 

Jag tror eventuellt att jag dock hittade det mest meningslösa grilldonet som tillverkats. En utfällbar korvgaffel för 129 riksdaler. Om jag måste grilla korv över öppen eld använder jag en pinne från naturen.

Tack och godnatt!