Ibland är det lyxlir på jobbet, så var det idag. Tre våningar extra allt.

För det mesta brukar mäklaren närvara vid fotograferingarna, i synnerhet när det är frågan om stora hus och vida ytor som kan behöva finjusteras och röjas i ordning för bästa resultat. Idag anlände jag till Ingarö utan mäklaren i släptåg. Säljaren tog emot och huset var magnifikt, inget snack om den saken. Men som alltid är det en del att styra med innan fotograferingen kan gå av stapeln. En lagom balans av lull-lull och sterilt brukar se bra ut på bild. Huset som skulle fastna på mitt minneskort idag var arkitektritat och hade ännu så länge inte haft någon hyresgäst. Vissa rum var ännu omöblerade och krutet skulle vi givetvis lägga på att få de möblerade rummen att se så inbjudande ut som möjligt.

Efter en halvtimmas fotograferande nämnde säljaren i all hast att han skulle åka till vårdcentralen. "Det tar en kvart!" sa han innan han stängde dörren och sedan hörde jag bilen köra iväg. Så där stod jag nu med tre våningar prestigefylld villa i handen, utan hjälp med plock och fix. Jag ska i ärlighetens namn säga att det inte kändes helt okej. En fotografering som vanligtvis skulle ta en och en halv timma, repades av på modiga tre. 

En villa som med lite omtanke och extra energi hade kunnat vara en riktig fullpoängare på Hemnet. En villa som tack vare solglittret i utomhuspolen och den fabulösa utsikten från kalkstensbadkaret antagligen ändå kommer att vara en av pärlorna till salu framöver. Men Gudarna ska veta att jag fick slita för det. Och ändå hittade jag inte några tändstickor till kandelabern i vinkällaren. Det är trist när potensialen är skyhög för ett objekt och man känner att säljarens brist på engagemang och hjälpsamhet gör att det inte riktigt når ända fram.

Godnatt önskar Drak-Ulla!