Helgen har genomsyrats av småfolk. Theo fyllde två år och det firades såklart med stort baluns. Lite gräddtårta och snask slank ner i en redan sockerstinn mage. Jag tror knappt ett par ögon kan glittra mer än Theos under paketöppningsrceremonin. Glädjeskutt blandades med bullar och krusat snöre. En ren fröjd att se!

Under söndagen var det dags att agera barnvakt. Lilla Sirsan kom på besök och då gäller det att skärpa till sig lite extra. Det byggdes kojor och spelades gitarr, vi sjöng Imse vimse och åt glass. För när man är hos barnvakten får man äta glass, ibland till och med före maten. Men vi säger inget till mamma. 

Sedan var det ju det där med regnskyddet till vagnen. Finns det någon människa som någonsin dragit på det rätt vid första försöket? Alltså vädret gav inte utrymme att köra utan, så det var bara att försöka få till det. Lilla Sirsan tittade storögt på medan vi vände och vred på skynket. Jag har sällan upplevt en så tålmodig unge sittandes i en vagn. Ett vant regnskyddsöga kan se att vi faktiskt ändå inte lyckades fullständigt till belåtenhet. Trots att vi antagligen provade alla tänkbara håll. Till slut fick vi helt sonika ge upp och bege oss iväg i duggregnet. Lilla Sirsan låg dock väl skyddad och sov som en stock i över en timma. Det får väl ändå anses som huvudsaken. 

Imorgon är det nya tag med hämtning på dagis. Spännande vill jag lova!

Godnatt!