Intill motorvägen står den. Skylten som ställer frågan om vilken stentyp jag är. Den frågan har jag aldrig fått förut och jag måste erkänna att jag blev lite ställd. Min första tanke blir givetvis, om man faktiskt måste man ha koll på det, är det viktigt? Stentyper är vanligtvis inget jag brukar likställa mig med. Men om jag nu måste tänka tanken så gör jag ju såklart det när jag äntligen fått frågan. 

Jag tror jag är Rosenkvarts. Jag minns att jag som liten hade just en sådan sten i min byrålåda. Den var rosa och blank och jag minns att jag tyckte att den var vacker. Min bror hade naturligtvis också en sten i sin samling. Om jag inte missminner mig hette den Tigeröga. Den var mjukt marmorerad i brunt och vaniljgult, även den väldigt vacker. 

Jag vet inte varför vi hade dessa stenar i vår ägo. Men helt tydligt hjälpte det mig nu på traven när jag fick frågan om vilken stentyp jag är. Kanske fanns det alltså en mening med att vi fick våra stenar, min bror och jag. Kanske låg den där i byrålådan och bara väntade på just det här tillfället.

Rosenkvarts, viskade den, och jag hörde.

Godnatt!