Det slog mig att det var länge sedan jag var vid sommarstugan så här tidigt på året, om man bortser från vinterbestyren. Det var underbart att med alla sinnen uppleva hur hela naturrummet stod i startgroparna för en ytterligare sommar. Äppelträdet hade precis låtit sina skirt rosa blommor se dagens ljus. Små knoppar av kärlek tittade fram på nästan bara kvistar. Flugsnapparen flög ivrigt med små kvistar och fjun för att bygga bästa boet. Ute på ön hörde man måsarna bråka om bästa platsen till årets dunkull. Det är väldigt lite som går upp emot den känslan av lugn och ro som infinner sig vid sommarstugan. Visst har jag jobbat på så att ryggen värker, men det är svårt att undgå naturens sätt att påverka en positivt.

Imorgon drar studentfotograferingarna i gång. Lite heaven and hell så att säga. Det är fint att se dem gå ut i livet med glädje. Att sluta skolan var ju en speciell känsla, det minns jag själv. Självklart kände man förväntan och spänning inför vad som komma skulle, men också en osäkerhet och lite ont i magen eftersom man inte visste vad det innebar. 

Jag tror ändå att glädje och förväntan överskuggar det mesta på studentdagen för dem som går ut i år. Det brukar vara så när man pratar med dem i vilket fall. Dem som nu går att prata med vill säga. Det slinker ner en och annan alkoholhaltig dryck innanför västen och studentklänningen dessa dagar. Vissa klarar det bättre än andra.

Nu ska jag sova så att jag orkar upp.

Godnatt!