Två dagars studentplåtning har passerat och solen har gassat från en i stort sett molnfri himmel. Jag har inte behövt bry mig om från vilket håll solen lyser eller om datorn har för lite batteri. Jag har fotograferat porträtt inomhus. Det är behändigt, men det är klart, solen är också trevlig. 

Jag fick ta del av den på eftermiddagen istället. Min vana trogen sov jag en liten lur i halvskuggan på mitt balkonggolv. Det är bra för ryggen att ligga på hårt underlag och sova har jag hört. Jag kan säkert tro att det stämmer för det är sällan jag sover så gott som ute i det fria med lite fågelkvitter i bakgrunden. Idag väcktes jag av en ivrig geting som surrade runt öronen. Jag viftade bort den men det var som att den ville säga mig något. Sedan förstod jag vad. Under en av lådorna som jag ställt mina kryddväxter på hade den lille gynnaren tillverkat ett snyggt och prydligt bo. Det hängde stort som ett plommon ner från lådtaket och getingen ville givetvis dit och fortsätta sitt bygge. På golvet nedanför låg små smulor från allt trä han suttit och gnagt på, för att kunna skapa sitt runda mästerverk. Så fort jag gick in såg jag hur getingen flög dit för att återuppta sitt arbete. När jag åter gick dit och tittade såg jag getingen sitta i sitt bo fullt upptagen med att täta och fixa till de tunna väggarna.

Getingar och dess bo i all ära, men jag vill inte ha ett sådant näste och dess invånare under en låda på min balkong. Det går bara inte. Tänk bara på hur jobbigt det kommer att bli på mina framtida saftkalas under sommaren. Nä, jag lockade helt sonika ut den arbetsflitige lilla getingen och plockade sedan bort boet. Jag vet, det är hårt att göra någon bostadslös, men det här var ett måste. Boet var en fascinerande syn. Inuti fanns små perfekta, femkantiga fack avsedda för getingbarn får man förmoda. Tittade man noga kunde man faktiskt se att det redan låg några getingar i larvstadiet. Nu är boet och innehållet bortplockat och det återstår att se om getingen gav upp sitt projekt just på min balkong.

Godnatt!