Jag har länge känt att det är dags att skaffa en cykel. Jag bor på promenadavstånd från Södermalm och hade jag haft en cykel skulle jag kunna susa ner till Skanstull på tio minuter. Jag vet med säkerhet att jag inte behöver en racercykel som kostar massor. Jag vill ha en gammal rishög för några hundringar. Jag blev ännu mer övertygad om detta när jag läste Mitt i Söderort idag. Där fick jag det vart på vitt; antalet cykelstölder har mer än fördubblats i söderort. Varför kan inte folk låta varandras saker vara i fred? 

Jag inser ju också att om jag skaffar mig en cykel, måste jag köpa en cykelhjälm. Jag trodde nog aldrig att jag skulle säga det jag just sa. Men efter att ha sett cyklisterna från bilfilen inser jag att det inte finns något annat alternativ. Dessutom skiljer sig hjälmarna nuförtiden, ganska mycket från de ljusblå frigolithjälmar som satt på vissa huvuden under min uppväxt. Men för tillfället äger jag alltså ingen cykel, så cykelhjälm behöver jag inte oroa mig för än tack och lov.

Godnatt!