En helg har passerat. Våren har tagit ett litet steg tillbaka igen och svala vindar har ilat sig in under den tunna jackan. Solen har skinit för det mesta, men den värme som strålade på oss i förra veckan har lyst med sin frånvaro. 

Jag har med avund sett hur björkarna runt om i Stockholm har blivit grönare och grönare för varje dag som gått, medan hängbjörken utanför min balkong mer eller mindre hållit på sig. Tills nu. Små ljusgröna musöron har äntligen tittat fram och det glädjer mig så. Jag har dessutom lagt märke till att årets björkar, så även "min" utanför balkongen, begåvats med en herrans massa hängen. Jag är inte allergiker och påverkas inte nämnvärt av att björken blommar, men jag har förstått att årets blomning är i häftigaste laget. Inte sedan 2006 har halterna varit så höga som i år. Därför passar jag på att skänka en tanke till alla dem som inte riktigt kan njuta av våren som vi andra. 

I fredags tog jag tag i problemet tummen igen. I ett år har jag gått omkring och trott att den skulle bli bättre, men den blir ju inte det. Sagt och gjort, jag ringde till vårdcentralen igen och fick en tid i slutet av maj. Jag hoppas lite på att få en remiss till magnetröntgen den här gången. Faktum är att jag inte kommer att lämna den orangea vårdcentralstolen förrän min husläkare skrivit ut den där remissen. Den är åtminstone min plan. Vi får se hur det går.

För er som andäktigt följer min strid mot spinnkvalstret kan jag berätta att jag efter en promenad på på söder i helgen nu hittat ett lämpligt medel som ska få dem att för alltid försvinna från mina växter. Extra glad blev jag när jag läste att medlet också är godkänt för ekologisk odling. Det innebär ju att jag kan spray det högt och lågt även på mina ätliga vänner. Jag tror dock att jag ska följa rådet att duscha av dem med vatten efter två timmar. Onödigt att ta några risker. I det fallet kör jag med både hängslen och livrem.

Godnatt!