Jag har alltid tyckt att området där dagens fotoobjekt var beläget, är så fint. Pittoreska innergårdar med lummig grönska, omslutna av härligt gräddvita fasader i tre våningar. Därför stegade jag idag dit med smula förväntan.

Redan i trappuppgången kände jag hur cigarrettlukten klibbade fast som en hinna i näshåren. Ju närmare ytterdörren jag kom, desto mer nedslagen blev jag. Väl inne insåg jag att det dagens fotoprojekt kunde komma att bli en hård nöt att knäcka. Det fanns egentligen ingen del av lägenheten som var iordningställd för just det jag kom dit för att göra, fotografera. Lådor, tidningar och påsar stod i en salig röra. För en sekund tänkte jag att det inte skulle gå att reda ut. Men när jag såg mäklarens bedjande ögon som mer eller mindre skrek: Förlåt! så var det bara att sätta igång med röjningsarbetet. 

En timma senare hade vi arbetat oss igenom de tre rum som skulle avbildas och dessutom fått oss en ordentlig dos passiv rökning till på köpet. Som plåster på såren frågade lägenhetsinnehavaren om jag ville ha skott från den Hibiskus jag nyss berömt. Den var stor som ett hus vacker som en dag. Givetvis ville jag det. Dessutom tror jag tror att jag mer eller mindre gjorde en hjälteinsats för fortsatt liv i de stackars skotten som stod i en vas. Nåväl, vägen till mitt hjärta går via gröna fingrar och när jag gick från bostaden var allt förlåtet.

Väl hemma duschades skotten noggrant av och sattes i friskt vatten. Jag tyckte mig höra ett svagt rosslande tack från bladverket.

Tack för mig!

Godnatt!