Ibland är det skönt att jobba en bit från stan. Idag var en sådan dag. Lägenheten som skulle fotograferas låg vackert belägen vid vattnet och mäklaren ville ha ett par bilder från bryggan. Jag behövde inte stressa, jag hade gott om tid att njuta av stunden. På avstånd hörde jag isens karaktäristiska klonkande. Så som den låter när den håller på att gå upp. Än låg den fast med sitt vita täcke, men det står inte på förrän den lossnar och driver iväg. Det var ett besynnerligt lugn där jag stod. På väg tillbaka mot bilen pockade två Domherrar på uppmärksamheten från en kvist i solen. Det är sådana här dagar jag saknar morfar som allra mest. 

Imorgon bär det av mot Småland. Det oundvikliga och smärtsamma kommer allt närmare och jag bävar inför torsdagens begravning. Det blir tungt, det blir plågsamt. Men jag ska minnas och glädjas åt alla de år jag fått tillsammans med morfar. Spara dem i hjärtat som en ovärderlig skatt, för jag minns sommarloven hos mormor och morfar som ett enda stort russin i kakan.

Godnatt!