Idel solsken i helgen. Ett tag kändes det som att våren hade närmat sig Stockholm med stormsteg. Halsduken lades ner i väskan och vantarna hölls ledigt i handen. Lite som om, utifall att det skulle bli kallt igen. Nu i helgen fick jag användning för vantarna igen. Det hade dragit in en vacker dimma under natten, som lagom till morgonkvisten hade strött silver i snåren. Väldigt vackert! 

Jag sover oroligt, drömmer riktigt obehagliga marisar. Jag har en känsla av att jag vet vad det bottnar i och jag kanske bara ska låta tiden ha sin gång. Det går över, hoppas jag.

Godnatt!