Farsgubben fyllde 70 i början av mars. Helgen blev ett lite försenat födelsedagsfirande i Gullagrind, till pappas ära. Brorsan hade till råga på allt slitit sig från hockeyslutspelet och rest upp för att vara med, det gladde mig.
Som den inbitna 40-talist pappa är har han aldrig behövt befatta sig särskilt mycket med hushållsarbete. Visst höll han väl i dammsugaren då och då när jag var liten och jag kan också minnas att han diskade. Matlagningen däremot, var det mamma som stod för. Hon gjorde det dessutom bra.
Visst kan det vara svårt att lära gamla hundar att sitta, men bättre sent än aldrig. Pappa går på matlagningskurs. Det kanske inte är speciellt politiskt korrekt när man säger att det är rörande att en man på nyss fyllda 70 år går och lär sig att laga mat, men jag säger det ändå. Det är rörande. Att han nu dessutom ville briljera och bjuda sina barn på sin paradrätt från kursen, gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Det bjöds på kantarelldoftande fläskfilé som fick puttra i en sås av färska tomater, timjan och creme fraiche. Mycket smakfullt!
Min bror och jag tilldelades ansvaret för efterrätt och förrätt. Förrätten bestod i den gamla klassikern varmrökt lax med pepparrotsost. Efterrätten blev en för mig ny bekantskap; chokladfondant. Till denna extremt goda läckerhet serverades färska bär och glass. Vad jag förstår så ska en riktigt bra chokladfondant vara krämig och lös i mitten, medan kanterna ska vara i mer fast form. Nåväl, vår första chokladfondant blev kanske krämigare än receptet talade om för oss att den skulle vara, men ändå något av det smarrigaste jag smakat.
Det lär ju inte vara sista gången en chokladfondant hamnar i min mage, så mycket jag berätta.
Utöver kalas och gemytlig matlagning har Bettan blivit vårfin! Hon har rengjorts utvändigt och invändigt grundligare än på väldigt länge. Äntligen har hon fått kliva i sommarstassen och lacken är blank som fjällen på en mört. Jag tror hon kände sig lite stolt när hon gled längs Essingeleden tidigare idag.
I stora drag, en bra helg.
Godnatt!
Som den inbitna 40-talist pappa är har han aldrig behövt befatta sig särskilt mycket med hushållsarbete. Visst höll han väl i dammsugaren då och då när jag var liten och jag kan också minnas att han diskade. Matlagningen däremot, var det mamma som stod för. Hon gjorde det dessutom bra.
Visst kan det vara svårt att lära gamla hundar att sitta, men bättre sent än aldrig. Pappa går på matlagningskurs. Det kanske inte är speciellt politiskt korrekt när man säger att det är rörande att en man på nyss fyllda 70 år går och lär sig att laga mat, men jag säger det ändå. Det är rörande. Att han nu dessutom ville briljera och bjuda sina barn på sin paradrätt från kursen, gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Det bjöds på kantarelldoftande fläskfilé som fick puttra i en sås av färska tomater, timjan och creme fraiche. Mycket smakfullt!
Min bror och jag tilldelades ansvaret för efterrätt och förrätt. Förrätten bestod i den gamla klassikern varmrökt lax med pepparrotsost. Efterrätten blev en för mig ny bekantskap; chokladfondant. Till denna extremt goda läckerhet serverades färska bär och glass. Vad jag förstår så ska en riktigt bra chokladfondant vara krämig och lös i mitten, medan kanterna ska vara i mer fast form. Nåväl, vår första chokladfondant blev kanske krämigare än receptet talade om för oss att den skulle vara, men ändå något av det smarrigaste jag smakat.
Det lär ju inte vara sista gången en chokladfondant hamnar i min mage, så mycket jag berätta.
Utöver kalas och gemytlig matlagning har Bettan blivit vårfin! Hon har rengjorts utvändigt och invändigt grundligare än på väldigt länge. Äntligen har hon fått kliva i sommarstassen och lacken är blank som fjällen på en mört. Jag tror hon kände sig lite stolt när hon gled längs Essingeleden tidigare idag.
I stora drag, en bra helg.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar