Det finns liksom ingen hejd på hur gröna fingrar jag har. Den här oansenligt beiga blomman ropade hallå idag när jag slängde en blick i fönsterkarmen. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag inte vet vad växten, som nu bjudit på en blomma, heter. Jag köpte den för att jag tyckte den var vacker. Nu känner jag ju att jag måste ta reda på namnet på en gång.
Sådär ja, det är alltså en Alocasia Sanderiana jag har i fönstret. Skelettsköld om man vill vara fisförnäm och ta det på svenska. Den härstammar från Filippinerna och längst ner på skötselrådet står det; kräver omsorg. Sanna mina ord, jag är bra på att ge omsorg till mina små grönsaker.
Jag hade ställt klockan på kvart i nio idag. Klockan tio vaknade jag och var tröttare än på väldigt länge. Solen vräkte åter ner när jag begav mig lite försenad till gymmet. Idag var jag stark! Jag undrar om det var gårdagens sockerchock i form av Brownie som satte fart på muskulaturen? Eller inte. Oavsett så kändes det väldigt bra. Jag hade kunnat göra hoppsasteg en extra kilometer på uppvärmningen och det vill inte säga lite. Dessutom kunde jag höja antalet repetitioner på några av övningarna och höja kilovikten på ett par av de andra. Lite stolt och stark gick jag därifrån efter avklarat värv idag.
Eftermiddagen spenderades på en filt, utlagd på en noga utvald plats vid vattnet i närheten av Årstavikens Segelsällskap. Eller för den fikakunnige, ett stenkast från café Nyfiken Gul. Tillsammans med fröken K smuttade jag på en caffelatte och njöt av den vår som äntligen kom efter vintern som Bore så länge envisades med att visa upp.
Som pricken över i dök lilla fina Ronja med matte upp. Ronja blev så ofantligt glad att man absolut inte skulle kunnat tro att vi sågs senast igår. Underbart att bli översköljd med sådan ohämmad glädje och kärlek.
Det är märkligt ändå, hur vissa människor berör en, utan att man egentligen kan peka på exakt varför. Man vet bara att man blir glad av att se dem och av vetskapen att livet behandlar dem väl. I sällskap med Ronja och hennes matte fanns idag M som tillhör den lilla begränsade skara människor som berör mig på det sättet. Jag tänker ganska ofta på hur hon mår, trots att vi ytterst sällan, ja nästan aldrig, ses numera. Det gjorde mig glad att se henne idag. Varm i hjärtat av att förstå att hon trivdes rätt bra med livet just nu. Hon såg glad ut, det var fint att se.
Nu ska jag dra mig tillbaka.
Godnatt!
Sådär ja, det är alltså en Alocasia Sanderiana jag har i fönstret. Skelettsköld om man vill vara fisförnäm och ta det på svenska. Den härstammar från Filippinerna och längst ner på skötselrådet står det; kräver omsorg. Sanna mina ord, jag är bra på att ge omsorg till mina små grönsaker.
Jag hade ställt klockan på kvart i nio idag. Klockan tio vaknade jag och var tröttare än på väldigt länge. Solen vräkte åter ner när jag begav mig lite försenad till gymmet. Idag var jag stark! Jag undrar om det var gårdagens sockerchock i form av Brownie som satte fart på muskulaturen? Eller inte. Oavsett så kändes det väldigt bra. Jag hade kunnat göra hoppsasteg en extra kilometer på uppvärmningen och det vill inte säga lite. Dessutom kunde jag höja antalet repetitioner på några av övningarna och höja kilovikten på ett par av de andra. Lite stolt och stark gick jag därifrån efter avklarat värv idag.
Eftermiddagen spenderades på en filt, utlagd på en noga utvald plats vid vattnet i närheten av Årstavikens Segelsällskap. Eller för den fikakunnige, ett stenkast från café Nyfiken Gul. Tillsammans med fröken K smuttade jag på en caffelatte och njöt av den vår som äntligen kom efter vintern som Bore så länge envisades med att visa upp.
Som pricken över i dök lilla fina Ronja med matte upp. Ronja blev så ofantligt glad att man absolut inte skulle kunnat tro att vi sågs senast igår. Underbart att bli översköljd med sådan ohämmad glädje och kärlek.
Det är märkligt ändå, hur vissa människor berör en, utan att man egentligen kan peka på exakt varför. Man vet bara att man blir glad av att se dem och av vetskapen att livet behandlar dem väl. I sällskap med Ronja och hennes matte fanns idag M som tillhör den lilla begränsade skara människor som berör mig på det sättet. Jag tänker ganska ofta på hur hon mår, trots att vi ytterst sällan, ja nästan aldrig, ses numera. Det gjorde mig glad att se henne idag. Varm i hjärtat av att förstå att hon trivdes rätt bra med livet just nu. Hon såg glad ut, det var fint att se.
Nu ska jag dra mig tillbaka.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar