söndag 17 april 2011



Vilken härlig vårhelg! Fylld av premiärer och nygamla intryck.
Fredagen inleddes i Hornstull med hemlagad grötfrulle och lunch på Babel Deli. En mycket bra start på helgen.

Kvällningen erbjöd härlig afterwork i solen på Medborgarplatsen. Bara en sådan sak! Det var i runda slängar 500 personer till som valt att göra samma sak. Men det återspeglar väl bara ännu tydligare den längtan vi nordbor har haft efter vårsolen. Att få sitta där och slappna av och bara känna helgfriden slå emot en. Skön känsla! Det går väl knappast att fira inledningen på en helg mycket bättre än med fröken K. Ett glädjeämne som skjuter pilar ända in i själen. En bra kväll!

På lördagen iklädde jag mig barnvaktskläderna och begav mig till Gröndal. Majken skulle testa om jag var ett fungerande barnvaktsämne eller ej. Vi byggde världens största legotorn, sprang ikapp och tröstade dockor som var lite ledsna. Icke att förglömma avnjöt vi de för dagen inköpta godsakerna från det lokala bageriet. Bulle eller vaniljmunk? Vaniljmunk eller bulle? Det var frågan. Majken tyckte det var lite för svårt att välja så hon tog en tugga av båda. Därefter bestämde hon sig för bullen. Jag tror att det var pärlsockret som lockade mest.

Kvällningen kom och ytterligare en fin kväll repades av i goda vänners lag. Fröken M och jag hade inte setts över en öl på över ett år. Det är lite andra uppdrag och begivenheter i hennes sällskap numera. Det slår väl egentligen ölen med hästlängder, men just den här kvällen kändes det trevligt att avnjuta en sådan tillsammans. Fröken J kan jag inte ens minnas när jag såg sist i dessa sammanhang. Varför blir det så? Att det går lite för långt mellan varven ibland. När man väl får till den där träffen är det ju som om man vill ses varje dag efter det. Jag hade saknat deras sällskap som sjutton i den här konstellationen. Finfint att ses igen!

Lördagens barnvaktsoverall byttes idag ut mot hundvaktdräkten. Matte skulle göra ett efterlängtat besök i N.Y. och vi kommer ju bra överens Ronja och jag. Med spårlinan i halsbandet löpte hon nästan fritt som en hind. Ett tag tror jag faktiskt att hon trodde hon var lös på riktigt. Hon skuttade och gjorde rusningar i ett vårväder som inte kan kallas annat än underbart. Med tungan nere på halsen sprang hon som en valp efter de pinnar jag kastade.
Vi passerade en matte som utövade lydnad med sin lilla chihuahua. Ronja tittade aningen förstrött på dem, och jag kan inte säga säkert om hon ens uppfattade att det var en hund. Den var utan att överdriva, väldigt liten. Knappt synlig i gräset.

Nåväl och på tal om det. Nu ska Ronja få natturen.
Godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar