Jag tycker inte om att stressa. Det förtär min själ och är högst oangenämt. Idag har det varit en sådan där dag som jag helst vill undvika om det går. Jag hann bara precis upp ur sängen så fick jag en sista minuten bokning i Kista. Norrort, mitt hat. Nåväl, med en kaffe i ena handen och fotoväskan i den andra puttrade jag iväg genom stan. Hann precis få delta i de sista av köerna in mot city. Väl framme i Kista fastnade jag i en nykterhetskontroll som kramade ur de sista minutrarna av försprång för att komma i tid. Polisen lät mig dock veta att jag inte druckit, alltid något.

Jag betade av min fotografering och studsade in i bilen för vidare färd mot Gustavsberg. Gustavsberg, denna pärla så långt bort från Kista. Mot alla odds nådde jag fram i tid, till en villa mitt ute i ingenstans, där vyn över innerskärgården var bedårande. Lagom till sista fasadbilden trampade jag synnerligen ouppmärksamt ner i ett vårpiggt bo av myror. Jag gjorde mitt yttersta för att inte drabbas av panik i kundens närvaro. Inuti skrek jag av skräck och obehag. Det klättrade myror längs benen, i byxlinningen, både fram och bak, på ryggen, ja de var överallt. Väl inne i bilen försökte jag nypa ihjäl de myllrande myrorna mot diverse klädtyg. Jag lyckades stilla betten lagom nog för att, rejält försenad, styra kosan mot Tyresö.

Tyresö, denna förort så långt från Gustavsberg. Väl där möttes jag av två riktigt sköna pajsare som hade full förståelse för att vissa dagar inte riktigt blir som man tänkt sig.
Stress is not my kind of dress.

Väl hemma slet jag av mig byxorna för att hälla ut alla myrlik jag tidigare haft ihjäl. Men det ramlade inte ut ett enda spår av myror. Jag tror inte jag vill veta vart de tagit vägen.

Det kliar fortfarande över hela kroppen.
Godnatt!