Idag har den lilla köksträdgården börjat ta form. I allafall på så vis att de små uppodlade kryddorna planterats om i rymliga krukor. Nu ska de få växa för glatta livet och göra mig självförsörjande hela sommaren. Jag ska gå där och dutta med dem så att de växer sig frodigast i hela södra Stockholm.

Idag har jag fått mitt första, kanske även mitt enda, påskägg med godis för i år. Jag är så ovan vid att påskharen uppmärksammar mig att jag inte riktigt vet när det är kutym att börja nalla av snasket. Är det på påskafton man ska lyfta på locket? Jag vet i så fall inte om jag lyckas vänta så länge. Men jag ska göra ett tappert försök. Tack finaste Siri-Lo för omtanken!

När jag tittar mig omkring i lägenheten är det lite som att sitta mitt inne i ett växthus. Det står kryddor och pepparplantor huller om buller. Alla slåss de om ljuset närmast fönstret. Jag har lovat bort ett antal chiliplantor i år och tur är väl det om jag ska vara ärlig.
Det är sannerligen inget fel på mina gröna fingrar, det måste jag tillstå. Det växer så det knakar och häromdagen tittade det till och med upp ett skott från dadeln jag planterade strax efter jul. Den ser visserligen bara ut som en ljusgrön tandpetare än så länge, men jag har stora förhoppningar.
Passionsfrukten som jag planterade för något år sedan har också drabbats av våryra. Den klättrar mer än lovligt fort på blompinnarna. Nu har den nått toppen och jag funderar lite på hur jag ska lösa fortsättningen. Kanske blir det snörklättring framöver.

Nu ska jag vila en ömmande skuldra.
Godnatt!