Som ni ser var det dags för en omplantering. Pepparplantorna har vuxit så det knakat i krukorna den sista tiden. Det var i sista sekund de fick sträcka på benen i en ny lite större kruka idag.
Jag gjorde ett besök på Plantagen av just den anledningen, för att införskaffa en säck U-jord. Jag passade samtidigt på att stryka med blicken över de blommor som såldes ute i växthusavdelningen, men det var povert, sanna mina ord. Några förskräckta små påskliljor stod i ett hörn och viskade vår.

Jag har länge nog nu haft en rätt haltande tro på människan. Jag har fått lite för många bevis på att allt för många agerar utifrån rent egoistiska perspektiv. Därför kändes det riktigt bra idag när jag svängde in på Plantagen.
Jag stod och letade efter småslantar i plånboken för att kunna kvittera ut en kundvagn att transportera jorden på. Tior och femmor var det som gällde, men jag hade inga. Det låg några värdelösa femtioöringar och skramlade tillsammans med en solpolett och några thailändska Bath. Men något kundvagnsmynt stod icke att finna. Så jag begav mig in mot butiken igen. Då kom det fram en kvinna som skulle ställa tillbaka sin vagn bland de andra.
- Hade du inget mynt? sa hon.
Och jag hade ju inget så jag svarade nekande. Då erbjöd hon mig, sin vagn, med sitt mynt i.
- Jag har ingen växel, sa jag.
Då log hon sitt allra vänaste vårleende och sa;
- Det bjuder jag på!

Det gjorde mig lite glad i själen.

Godnatt!