Att ge Ronja ett saftigt köttben innebär också ansvaret att ta ifrån henne det när man inser att hon kommer gnaga tills hon svimmar av utmattning. Det är nu en mycket, mycket trött hund som nu ligger snarkandes, drömmandes här nedanför soffan. Benet får hon helt enkelt ägna mer uppmärksamhet imorgon.

Idag har jobbet tagit mig ut till Gustavsberg. Jag medger gärna att det är vackert där ute. Nu när isen gått upp och vattnet ligger mörkblått mot klipporna. Jag längtade om möjligt ännu mer till sommaren när jag körde över bron och passerade Värmdö kommungräns.
Jag tror faktiskt att jag ska försöka ta mig dit ut lite senare, när sommaren är i högform. Kanske slicka lite på en glass och återigen slänga en blick på det där mörkblå vattnet när det sköljer över klipporna. Kanske står jag iklädd en liten shortsbyxa och tillhörande sommarlinne och låter vattnet glittra i ögonen. Kanske är jag lycklig.

Igår var det som att kliva rakt ut i Köpenhamns Zoologisk have när jag tog ut Ronja på sin kvällstur. En liten mus pilade snabbt mellan bilarna på tisdagsgatan och mitt på trottoaren i skenet av gatlyktan satt vårens absolut största spindel. Okej det var ingen tarantella, men den var tillräckligt stor för att både jag och Ronja skulle haja till. Den var så pass stor att jag inte för något smör i Småland skulle vågat trampa på den. Tur var väl det så att vi får fortsätta att njuta av det här underbara vårvädret.
På vägen tillbaka trippade ett rådjur stolt och orädd fram ur skuggorna. Citydjuren ger sig tillkänna när mörkret faller över Stockholm.
Nu ska jag strax gå och lägga mig och hoppas på att få ta igen föregående natts fullständigt miserabla nattsömn. Klarvaken är i det närmaste ett understatement i mitt försök att beskriva hur jag sömntörstande lärde känna varje millimeter av lakanet.

Nu ska jag alltså göra ett nytt försök att sova.
Godnatt önskar Drak-Ulla.