Detta ska inte utveckla sig till en träningsblogg. Det finns det andra som kan betydligt bättre än jag. Men jag kan ju inte undanhålla er min bedrift idag. Nu när det nya livet ska levas ett tag så tänkte jag att det liksom är lika bra att gå all in.
Redan igår tänkte jag att jag skulle gå till Hammarbybacken och ta mig upp på toppen. Men jag avfärdade snabbt den tanken och sedan var det inte mer med det.
Men så kunde jag inte riktigt släppa den. Jag ville se om jag orkade ta mig upp. Om jag hade kondition nog. Så idag tog jag mig dit. Jag ska för all del inte säga att det var på lätta fötter jag tog de sista stegen till toppen. Men jag gjorde det, joggandes.

Om vi nu ska tala lite allvar, så blev jag förvånad! Förvånad över hur lätt det faktiskt kändes. Visst blev jag trött, inget snack om saken. Men inte så länge. Jag blev glatt överraskad när jag insåg att grundflåset faktiskt inte sitter så långt inne.
Det kanske gömmer sig en liten atlet i mig också.

Så med kroppen full av nya insikter åkte jag och storhandlade. Därmed är frysen nu också full. Känns helt ok.