Låt mig slippa sätta upp och plocka ner utrustningen två gånger på samma dag. Ja, det kan låta gnälligt, men jag ber snällt, låt mig slippa.
Det har varit en lång dag idag. Faktiskt ovanligt lång. Av just den anledningen hade jag laddat upp med en hemlagad wrap prydligt inslagen i folie. Kändes nästan lite högtidligt att plocka fram den och ta en tugga. Den innehöll kyckling, kidneybönor, tomater, paprika och lite bulgur. En riktig pangwrap som lade sig väldigt bra i magen lagom till första kurret.

Som jag nämnde igår var jag riktigt stel efter badmintonmatchen. Imorse när jag vaknade var det om möjligt lite värre. Ja, det kan låta gnälligt, men när klockan ringde strax innan sex kändes det nästan som om benen låg kvar i sängen när jag steg upp.
Jag linkade ner de tre trapporna till bilen och varje steg sved. Nåväl, jag är tydligen inte tjugo längre. Faktiskt kände jag mig lite som en tant när jag linkade in på första destinationen för dagen. Försökte att inte tänka på det, jobbade på som vanligt. Kvävde gråten.

Så nu sitter jag här ikväll, eller sitter är väl att ta i. Ligger på magen i soffan för att baksidan på höger lår värker och krampar. Sorglig historia. Och jag som stretchade så duktigt, det hade jag tydligen inget för.
Jag tittade på "Efter bröllopet" på ettan tidigare ikväll. Jag har ju sett den förut men vilken gråtfest det är. Nu fick jag verkligen tillfälle att fälla de där tårarna av smärta från benet. Så jag tycker redan att det känns lite bättre.

Kanske ska jag linka iväg till bädden nu. Drömma om stödförband och liniment.
Så, nu har jag gnällt färdigt.
Tack för mig.