Sen natt, tidig morgon, så lyder lagen.
Halv åtta imorse ringde budet med nya gluggen på dörren. Då tassade jag upp och skrev en liten signatur och sedan lyckades jag faktiskt somna om ett tag för ovanligheten skull.

Idag satt jag och lyssnade på en mamma och hennes kanske sexårige son på tunnelbanan. Han studsade upp och ner på sätena. Stod till och med på huvudet på sitsen ett tag. Hela tiden ivrigt pratande med mamman uppmärksamt lyssnande.
Tillslut sätter han sig tillrätta på sätet, alldeles lugn och säger:
- Mamma, tycker du om mig? Jag vet att jag kan vara lite jobbig ibland.

Om jag någon gång under den här stunden blivit lite irriterad på att lillpojken studsade upp och ner på sätena. Blev lite brydd över det faktum att han stod på huvudet och pratade med nästan skrikig röst, så rann allt det av mig i samma ögonblick som han sa detta.
Jag fick rosa bomull i hela kroppen, jag tror säkert att jag log lite fånigt också.

Lika snabbt och otippat som jag fylldes av bomull idag, lika snabbt och otippat kan livet spela en ett spratt.