Hur många av er visste att det fanns en rodelbana i Saltsjöbaden? Jag visste det iallafall inte. Idag var det KM och det gick givetvis inte att gå miste om denna begivenhet. Jag ska inte säga att folk hade gått man ur huse för att titta, men de tävlandes närmast sörjande hade ställt upp mangrant.

Redan på 1890-talet drog kälkåkning av det enklare slaget igång i Saltsjöbaden. Enligt säkra källor var detta ett stort nöje för sociteten med prinsar och prinsessor i spetsen. I början av 1900-talet anlades så en större kälkbacke med start ovanför Solsidans station och mål ute på isen mellan skidbackarna. Detta var tiden då Saltsjöbaden var vintersportcentrum med längdåkning, backhoppning och utförsåkning som de stora sporterna.
Bara det faktum att det står Vinterstadion på en skylt vid parkeringen gör att det känns en aning högtravande att kliva ur bilen.

Rodel. Jag har bara sett det på TV. Inte ens sett en rodelkälke i verkliga livet. Nu fick jag chansen att se en hel vägg med sådana. I specialbyggda fack låg de och väntade på att få vina ner för isrännan. De liksom ropade åt mig att prova, men jag tordes inte. Jag vågade inte lägga mig på rygg på den där kälken och glida nerför isbeläggningen. Patetiskt. Speciellt med tanke på att jag utan tvekan hoppade ut från ett flygplan flera sommar på nittiotalet.
Nu förblev jag åskådare, vi får se hur länge till. Per däremot, vågade, det gladde mig och honom.