Nu gäller det att hålla i hatten och inte gå ut på balkongen i onödan. Jag vet sedan förut hur obehagligt det är att få snö innanför kragen. Hur vet jag att de här takarbetarna tar hänsyn till mig om jag råkar stå i vägen för deras snöras? Ja, jag vågar inte ta något förgivet längre.

Idag har en ny liten familjemedlem dykt upp i det Carlqvistska hemmet. Jag syftar väl egentligen inte på blomman som jag så omsorgsfullt planterat i sin kruka, utan på lilla hunden Ronja. Hon ska vandra vid min sida medan matte jobbar hårt i Miami. Vi får väl se hur det går, antagligen bra. Jag fjäskade lite för henne genom att trolla fram ett saftigt ben. Det matknarkade hon i över en och en halv timma, så jag antar att fjäsket föll väl ut.

Imorgon är det åter dags för en badmintonmatch och jag har höga förväntningar, i smyg. Det var ett tag sedan vi spelade nu. Sist var ett praktfiasko, mentalt, inte fysiskt. Jag hoppas på bättre skärpa imorgon. Därför ska jag sova nu.

Godnatt!