Jag gav bort en riktig skitpresent i julklapp i år. Ja, bokstavligt talat, en skitklapp. Det var ett spel eller ska man säga lek i enkelt utförande bestående i två styck brungula huvor med poängfält i kardborre. Till dessa huvor hörde tre styck bajskorvar i mjukt, på kardborre lättfäst tyg. Man trär sedan dessa huvor över håret och i ett huj är man då redo för tygkorvarna som kommer vinande mot huvudet. Genialt och roligt! Jag fick själv prova idag och det kändes som en rolig sysselsättning.

Idag bevittnade vi en riktigt obehaglig sak i badmintonhallen. Vi spelade i allsköns ro då plötsligt en av killarna på banan bredvid slängde sig ner på golvet i smärtor. Han sa skärrat att han trodde att hans hälsena hade gått av och det knottrade sig över hela min kropp bara av tanken på hur ont det måste ha gjort. Han låg och höll sig för ansiktet medan hans motspelare sprang efter hjälp. Vi å vår sida fick avbryta en stund för att det kändes för jobbigt att se honom ha så ont.

Jag ska erkänna att det är detta som är skräcken nu när vi kommit igång och spelar badminton ganska frekvent, att hälsenan ska gå av eller något ligament krossas. Man blir ju inte yngre och jag är definitivt inte tjugo längre. Hujedamig! Måtte jag hålla!

Jag vågar inte prata om det längre!
Sov gott, godnatt!