Kanske är det dags att ringa Guinness rekordbok? Jag hittade åtminstone mitt livs största valnöt bland de ekologiska nötterna som jag hållit på att knäcka sedan i julas. De är oändligt goda och jag kan inte hålla mig ifrån dem! Jag har dessutom funnit den geniala nötknäckaren, en mortel. Fast med den är det ingen sport att knäcka nötter, det erkänner jag.
Av min mormor och morfar fick jag för länge sedan en nötknäckare i trä. Jag tror den föreställer en gammal poliskonstapel, en länsman. Det skulle också kunna vara en brandman av äldre snitt eller också en man med militär anknytning. Han bär svart hjälm med en guldfärgad topp i form av en stjärna. Uniformen är blå och på överläppen bär han en myndig mustasch. Det lyser förmodligen igenom att jag inte är särskilt säker på hans ursprung, men han är hur som helst väldigt stilig där han ligger i nötskålen.

Nu ska lilla Ronja få gå ut och kissa sin nattkissning. Själv ska jag akta mig riktigt noga för att titta för länge på fullmånen. Jag känner redan nu hur det vuxit ut hår i ansiktet och det är på god väg även på händerna.

Godnatt önskar
Drak-Ulla!