Idag är jag trött. Drak-Ulla tar fullständigt musten ur mig.

Klockan tre inatt drog Drak-Ulla extra hårt i mig och jag kunde tydligen inte motstå en stilla nattvandring fortfarande sovande. Jag kom dock inte så långt eftersom ena benet hade somnat så hårt att jag föll ihop i en liten hög bredvid sängen. Benet sov då så våldsamt gott att jag fick lyfta upp det med handkraft tillbaka i sängen. Antagligen är det så det känns att vara förlamad.
Nåväl, efter ett sådant svanhopp somnar man ju inte om i rödaste rappet direkt. Imorse såg jag dessutom ett stort blåmärke på insidan av låret efter nattens härjningar. Drak-Ulla får fan ta och kamma sig!

Dagen styrdes tack och lov upp genom ett besök på gymet samt bak av kexkaka i Bagis. Jag har aldrig ätit kexkaka. Det är en äkta sjuttiotalskaka bestående av cocosfett, cacao, ägg, florsocker och kex. Det är inte mer spännande än så. Av just den anledningen kände vi oss tvugna att tillreda denna enkla och spännande finess för kaffebordet. Man varvade liksom cocosfettsmeten med mariekex, i detta fall fingermarie, i en form och låter det sedan stelna över natten. Gissa om jag är spänd av förväntan inför kafferepet på lördag då den ska stjälpas upp i all sin prakt på ett fat.

Nu är det dags att ta igen den sömn jag förlorade med Drak-Ulla natten till idag.
Sov gott!