När midvinternattens köld är hård och stjärnorna gnistra och glimma gäller det att inte glömma bort de små utomhusdjuren. Jag satte för länge sedan upp utfodring i form av talgbollar på balkongen och den var otroligt uppskattad av de små liven. Främst bråkade Talgoxar och Blåmesar om bästa platsen, men ibland dök även Nötväckan och Hacke Hackspett upp ur snåren.

En dag dök den lilla Koltrasten också upp och ville ha mat. Men han kunde inte landa på talgbollen visade det sig. Därför, bara därför, fäste jag ett äpple i en ståltråd och satte fast i en låda på balkongen. Sedan den dagen har jag inte sett röken av Herr Koltrast. Nästan oförskämt tycker jag. Han har inte ens provpickat lite på det. Tillslut snöade det röda lilla äpplet bort. Häromdagen drog jag lite försiktigt i ståltråden så att äpplet åter blev synligt. Men det var för gäves, det ligger fortfarande orört där på kanten av lådan. Men det sista som överger människan är hoppet. Kanske en dag...

Godnatt!