Jag är så otroligt mätt. Jag förstår inte varför jag gör om det gång på gång, äter tills magen står i fyra hörn. Tur att jag tränar så duktigt som jag gör annars vet i fåglarna hur rund jag hade varit. Det är väl härligt att jag har matglädje kan man tycka, men det borde finnas en botten även i mig.

Det blir så svårt att sova också när man ätit sig så proppans mätt. Man ligger där och tänker att man vill sova, men det går helt enkelt inte eftersom magen vägrar inse att nattvakten tagit vid. Jag ska försöka skona dig hädanefter lilla maggen. Men när mr Piero gjort små pajer i lånade mandelmusselformar, när tomater fyllda med ädelost, purjolök och västerbottenost ligger och blinkar åt en på ett fat. När hemgjorda falafelklot bligar i kapp med vitlöksaiolin...ja då är det svårt att sätta stopp.

Hur som helst.
Godnatt!