Jag blir ledsen av vissna blommor. Jag tycker det är sorgligt att se på dem, blir nästan lite illa berörd. Jag ska inte hymla med att jag har väldigt gröna fingrar och kanske är det därför det känns lite extra hårt när en blomma går hädan i vissendom.
Den här årstiden känns väldigt bister om man vill hänge sig åt blomsterprakt. Det är lite hejsan svejsan i krukorna och det syns att de liksom skriker efter långa ljusa sommarnätter, liksom jag. Därför bestämde jag mig helt sonika för att låta de stackars brunspräckliga plantorna få vila i frid och införskaffa nya. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig att komma hem med, men jag ville definitivt ha någonting som kunde fylla ut en rejäl kruka och sprida lite glädje.
Väl på plats i blomsteraffären förstod jag att blomvalet inte skulle bli så enkelt som jag föreställt mig. Det fanns massor av vackra gröna växter och för en stund kändes det lite som att jag befann mig på någon paradisisk ö med solen i nacken och vinden i håret. Men jag antar att det är den långa bistra vintern och brist på dagsljus som fick mig att dagdrömma mig så långt bort.
Nåväl, jag var ju tvungen att välja annars var dagens växtutflykt fullständigt förgäves. Slutligen stod valet mellan två, ja kanske tre stycken helt olika växter. En lång och gänglig men med vackra blanka blad. En lägre mycket mer kompakt med stora, randiga och något matta blad. Den tredje var en Sagopalm med tjock, sträv stam och nålliknande blad. Den sistnämnda valdes ganska snart bort, kvar stod den långa gängliga och den mer kompakta. Jag vet inte varför jag velade så. Båda var vackra, den större var dock helt klart svårare att frakta hem.
Så valet föll på den lite lägre kompakta blomman med zebraaktigt randiga blad. Jag tror den kan fylla ut på ett angenämt sätt. Jag visade upp blomman för en viss fröken R som menade att den såg lite damig ut, som en knytblus. Jag som ville ha en tuff och fin blomma till mitt hem. Kan en knytblus någonsin bli tuff?
Det tål att tänkas på. Imorgon ska den få komma i jorden och det är först då jag kan avgöra om det är en tuff knytblus eller ej.
Jag återkommer i ämnet.
Tills dess, godnatt!
Den här årstiden känns väldigt bister om man vill hänge sig åt blomsterprakt. Det är lite hejsan svejsan i krukorna och det syns att de liksom skriker efter långa ljusa sommarnätter, liksom jag. Därför bestämde jag mig helt sonika för att låta de stackars brunspräckliga plantorna få vila i frid och införskaffa nya. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig att komma hem med, men jag ville definitivt ha någonting som kunde fylla ut en rejäl kruka och sprida lite glädje.
Väl på plats i blomsteraffären förstod jag att blomvalet inte skulle bli så enkelt som jag föreställt mig. Det fanns massor av vackra gröna växter och för en stund kändes det lite som att jag befann mig på någon paradisisk ö med solen i nacken och vinden i håret. Men jag antar att det är den långa bistra vintern och brist på dagsljus som fick mig att dagdrömma mig så långt bort.
Nåväl, jag var ju tvungen att välja annars var dagens växtutflykt fullständigt förgäves. Slutligen stod valet mellan två, ja kanske tre stycken helt olika växter. En lång och gänglig men med vackra blanka blad. En lägre mycket mer kompakt med stora, randiga och något matta blad. Den tredje var en Sagopalm med tjock, sträv stam och nålliknande blad. Den sistnämnda valdes ganska snart bort, kvar stod den långa gängliga och den mer kompakta. Jag vet inte varför jag velade så. Båda var vackra, den större var dock helt klart svårare att frakta hem.
Så valet föll på den lite lägre kompakta blomman med zebraaktigt randiga blad. Jag tror den kan fylla ut på ett angenämt sätt. Jag visade upp blomman för en viss fröken R som menade att den såg lite damig ut, som en knytblus. Jag som ville ha en tuff och fin blomma till mitt hem. Kan en knytblus någonsin bli tuff?
Det tål att tänkas på. Imorgon ska den få komma i jorden och det är först då jag kan avgöra om det är en tuff knytblus eller ej.
Jag återkommer i ämnet.
Tills dess, godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar