Jag lade mig en stund på spikmattan idag. Tänkte att det kunde hjälpa mig att slappna av lite på kvällskvisten. Jotack, en halvtimma senare vaknade jag med med ryggen rödbrusigt blodfylld. Kanske har en ny tradition just sett dagens ljus.

Jag skulle överdriva om jag sa att min nattsömn var bra. Det skulle till och med vara en överdrift om jag sa att den var skaplig. Min nattsömn är snarare under all kritik.
Jag somnar som ett barn och pratar sedan så livligt och intensivt i sömnen hela nätterna att jag vaknar tröttare än när jag lade mig. Om sanningen ska fram så börjar jag ledsna på det. Natten till idag var inget undantag. Sleeptalk-applikationen hade haft fullt sjå och spelat in drygt 30 ljud. Visserligen var det mycket prassel med täcket men tillräckligt många inspelningar innehöll prat för att man ska förstå att det inte är mycket kvalitetssömn att tala om.

Därför ska jag nu ta mitt förnuft till fånga och lägga mig i rimlig tid.
Jag säger godnatt!