Idag kände jag mig äntligen trygg att beträda mark där kräksjukan nyligen vilat. Vännerna i Bagis hade med nöd och näppe överlevt det kräkinferno som blir resultatet av tre familjemedlemmars plötsliga insjuknande med bara några få timmars mellanrum.
Spåren av denna årliga begivenhet var dock väl undanröjda. Om man ansträngde sig lite kanske man kunde ana en aning blekhet om nosen, annars var de vid god vigör. Lilla Siri-Lo vek givetvis inte en tum från sin fröjderfulla inställning till livet utan log sin vana trogen.

Äntligen fick jag också möjlighet att sno med mig en säsong till av Dexter. Som jag har längtat och väntat! Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt vad jag ska ta mig till när denna femte säsong så småningom avslutas. Han har varit en lika självklar del av mina kvällar som tandborstningen vid sänggåendet.
Ja än så länge har jag många avsnitt kvar att avnjuta, så än finns inget att klaga över. Jag får helt enkelt hitta mig en ny lika engagerande serie att sätta tänderna i när detta spänningspiller tar slut. Kanske finns det någon vänlig själ där ute som vill skänka mig ett tips?

Tills nästa gång!
Godnatt!