Det är otroligt vad lite sol kan göra för sinnet. Jag tog en promenad ner mot Årstaviken och gick förbi café Nyfiken Gul och båtparkeringen. Där stod båtarna prydligt uppställda på rad under stora plastpresseningar som rasslade lite i vinden. Det står inte på förrän de ligger i böljan igen, med vattnet kluckande mot det nypolerade skrovet. Det kändes dock mycket avlägset idag.

Jag glömde mitt bankomatkort i parkeringsautomaten idag. En vänlig själ plockade lyckligtvis med sig det och lämnade in det i receptionen på Enskede rackethall. Detta ledde i sin tur till att mitt namn lästes upp i de sprakande högtalarna där jag ombads komma till receptionen. Jag såg det som så otroligt att det faktiskt var mig de ville ha tag i att jag helt ignorerade utropet, detta trots att de läste upp mitt namn vid två tillfällen. Både jag och mr P stannade upp vid båda dessa tillfällen och sa till varandra; Sa de Isabelle Carlqvist? Men vi konstaterade snabbt att det säkert inte var mig de eftersökte. Högtalarna var ju heller inte av bästa ljudkvalitet, så det var svårt att höra exakt vad de ville.

Åter hemkommen ringde mobilen och personen i andra änden lät förklara att hon gjort lite eftersökningar och detektivarbete och slutligen fått tag i mitt nummer för att meddela att mitt kort låg i deras reception och väntade på mig. Det är sådana här incidenter som ingjuter lite hopp för mäskligheten. Det tackar jag för!

Godnatt!