Det är onsdag idag och inte ens en vecka kvar tills allvaret börjar igen. Jag har haft en lång semester, oförskämt lång nästan. Därför känns det väl lite extra jobbigt att börja jobba på måndag. Jag försöker att inte tänka på det, att slappna av och bara njuta av de sista regniga dagarna. Men idag var det svårt att värja sig, hela inboxen hade pepprats med nya ordrar. 

Visserligen kunde jag se att första veckan kommer att bli en mjukstart på den nya säsongen. Med personalfoto och korta dagar, men likväl jobb. Inte lediga göra-vad-jag-vill-dagar. Inte sovmornar, inte utdragna frukostar. Utan upp i ottan-dagar. Nåväl, imorgon är det torsdag och jag börjar inte förrän på måndag, än finns tid att njuta.

Jag är åskrädd. Idag mullrade det alldeles förskräckligt mycket. Jag satt tack och lov inomhus, på ett café vid Nytorget, men jag ska ärligt erkänna att jag höll på att sätta lunchmaten i halsen när det blixtrade som mest. Jag vet inte vad jag är mest rädd för, blixten eller det tillhörande mullret. Kombinationen är oslagbart obehaglig. Enbart blixten skulle jag förresten kunna hantera, men mullret, nej det vill jag helst slippa. Då var det utrett, det är mullret som skrämmer mig. Det plötsliga ljudet som sätter sig som en hulling på ryggraden. Det tillhörande monsunregnet skrämde mig inte alls idag.

Nu ska jag sova en stund!

Godnatt!