fredag 5 augusti 2011



















Hur roar man sig i elva timmar på SöS akutmottagning? Fröken S hade komiskt nog råkat ut för närmare bestämt exakt samma skada som jag. Tummen var svullen och blå och gjorde mer än lovligt ont varje gång hon rörde den. Sådant tarvar läkarundersökning. Att träffas och ta en fika på akuten var visserligen nytt för mig, men fungerade utmärkt. Jag sällskapade tills läkaren kom eftersom jag insåg det trista i alternativet att låta Fröken S få sitta själv.

Elva timmar. Antingen bryter man ihop och blir vansinnig eller så ser man det som ett socialt experiment och roas av det faktum att man får tid att studera så många människor. Vi gjorde det sistnämnda. Tidigt på kvällen var det liv och rörelse på avdelningarna, utmed varje sida av korridoren låg folk på sängar och väntade på sin tur. Vart efter kvällen led betades dessa personer av och Fröken S och hennes tumme förblev låg prioritet. 
Ju närmare midnatt klockan tickade, desto fler blev fallen av alkoholrelaterade skador. En del fick tillbringa kvällen på akuten i rent tillnyktringssyfte kändes det som. Ett tag var det skönt att vi kunde dra för draperiet till vårt lilla bås.
Det var hjärtpatienter och dem med andningssvårigheter. En hade blivit knivskuren, en annan hade fått en allergisk chock. En var vit i ansiktet och en annan bråkade med väktarna från sin säng. Och alla hade vi en sak gemensamt, vi väntade på vår tur. Vissa med mer tålamod än andra. Jag måste nog räkna in oss bland de förstnämnda. Inte förrän klockan började närma sig halv fyra på natten kunde man ana en lätt frustration i vårt anlete. Närmare halv fem dök hon upp som en ängel klädd i vitt, läkaren som skulle ta sig en titt.

Man hinner avhandla en hel massa saker på elva timmar och dricka ganska mycket kaffe. Vi tittade på Youtubeklipp, roades oss en stund med mobilens fotoapplikationer, läste filmrepliker och pratade stundom allvar. Men faktum är att det var länge sedan jag skrattade så mycket och hade så många givande samtal som bakom det där draperiet på SöS. Jag tar gärna en fika på akuten igen, och pratar tills solen går upp.

Godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar