Idag mötte vi upp fröken K med son igen för promenad till Sickla Sjö. Planen var bad men det blev inte mycket av den varan. Det blev prat, kaffi och glass istället, det kan jag leva med. Speciellt som badkruka.

Idag under träningspasset fick jag som ett brev på posten känna av hur det blir om man tränar lite för hårt och lite för ofta. Jag har bytt träningsform sedan några veckor tillbaka och tycker att det är så vansinnigt roligt att jag liksom glömt bort att vila. Detta i kombination med att jag nu tränar lite andra muskelgrupper än tidigare, gjorde att det högra låret pajade idag. 

Det var länge sedan jag kände en sådan ilande, vass smärta. Jag höll på att börja lipa där jag satt på tartanbanan i solen. Så för den intresserade kan jag berätta att det inte blir några utfall eller hastiga löpningar den närmaste tiden. Det känns väldigt tråkigt och jag blev rejält nedstämd.

Nåväl, fröken K och H gav mig några sköna tips och sätt att tänka för att inse det vansinniga i att fortsätta påfresta benen i onödan. Tack och lov är jag inte en av dem som lever på att nå bra tider eller resultat på idrottsarenen. Då hade dagens incident varit en katastrof.

Nu ska jag klämma ut det sista ur muskelsalvan. Imorgon ska jag köpa ny.

Godnatt!