Det är skönt att bli stationerad för arbete på ställen där det finns hur mycket plats som helst. Gymnastiksalar är en sådan plats och idag hade jag en sådan till förfogande. Det var högt till tak och inte en kotte som väsnades. Det enda som störde lite var den solstrimma som envisades med att kila in sig på bakgrundsfonden under förmiddagen. 

Gympasalar är något annat än de kyffen som man blir förvisad till när hösten övergår i vinter och dagisfotograferingarna tar vid. Ibland undrar jag hur de tänker när de föreställer sig att jag och en grupp med nerbajsade tvååringar ska få plats i en lokal som inte är mycket större än ett klassiskt svensk badrum. När det sedan dessutom hänger ner saker från taket i form av pappersfigurer som barnen gjort är det inte svårt att hålla vid skratt. 

Gympasalar is da shit! Nu när träningen dessutom blivit en del av min vardag såg jag inget annat än möjligheter i en sådan lokal. Kanske borde jag firat ner ringarna en stund eller plockat fram en trampett och svingat mig graciöst över en plint. Klättrat lite i ribbstolarna och kastat mig ut i en tjockmatta. Men jag höll mig, ville inte bli svettig inför nästa grupp. 

Ikväll var himlen kolsvart, men det kom inget regn på min balkong. Åtminstone inte den stund jag satt där med en kopp kaffe och solen i ansiktet. Det var underbart att känna att solen fortfarande värmer rejält när den sätter den sidan till.

Imorgon blir det nästgårds, Årsta, en favorit i repris!

Godnatt!